Att leva med olika diagnoser är allt annat än enkelt och ibland kan det kännas hopplöst. Att inte veta varför man har ångest, eller varför saker och ting fungerar ena dagen, men inte den andra, är väldigt frustrerande. Idag när jag har levt med vetskapen om min autism diagnos i snart 7 år, börjar saker och ting att äntligen bli förståeliga. Även om jag fortfarande har svårt med mycket ångest och tvångssyndrom, förstår jag VARFÖR jag har ångest idag. Det hjälper mig också förstå hur jag undviker den och hanterar den. För jag tror att med rätt hjälp och anpassning kan man leva ett bra liv men autism och ADHD. Även om inte alla dagar är roliga och positiva, så vet jag att de dagarna kan bli en majoritet.
Jag har alltid levt med ångest och oro. När jag var liten visades det mest genom tvångssyndrom och en stor oro för saker jag inte kunde kontrollera. Jag klassades som ett "känsligt" barn, jag kunde inte hantera att få skäll, eller att göra fel. Jag hade ritualer som var viktiga för mig och många fobier som påverkade mig.
När jag kom upp i tonåren kom en helt annan typ av ångest. En bedövande oerhört läskig ångest som tog upp all mina vakna tid. Den utvecklades snabbt till en djup depression med mycket panikångest. Jag blev självmordsbenägen och fick ett självskadebeteende. Idag vet man inte varför många med autism får allt större svårigheter i tonåren. Man vet dock att hjärnan under den här perioden växer väldigt mycket, framförallt den delen där autismen "sitter", vilket kan påverka hur man fungerar.
BUP besök efter BUP besök satt jag igenom utan förbättring. När jag sedan fick min utredning och diagnosen "autism i barndom" förändrades inte mycket. Ingen verkade förstå hur man skulle hjälpa mig att bli fri från min ångest. Jag utvecklade ätstörningen anorexi och blev allt djupare i min depression. Ingenting hjälpte, förutom medicinen som dämpade ångesten för ett litet tag.
När jag blev inlagd för min ätstörning insåg jag att någonting måste bli bättre för att jag skulle orka mäkta med. Av en privat terapeut fick jag förslaget att pröva en mer holistisk behandling för min ångest. Jag började läsa böcker av författaren Louise Hay. ( En fantastisk författare med många bra verktyg som hjälpte mig, men med en del tankar och ideer jag inte alls delar).
Jag började meditera, ändra mitt tankesätt och fick en vilja att förstå min diagnos. Jag tror att hjälpen jag gav mig själv genom mycket böcker och meditation kan liknas med KBT behandlingen ACT. Jag började acceptera och förlåta mig själv. Jag gick igenom alla jobbiga och traumatiska händelser där jag fokuserade på mitt inre jag. Vägen jag gick var delvis spirituell, men den här typen av behandling kan även vara helt fri från spiritualitet.
För mig handlade det om att byta tankesätt och försöka förstå varför jag hamnade i ångesten. Detta gjorde jag genom att kartlägga min dag och analysera hur jag mådde vid olika situationer. Jag mediterade och arbetade med mindfullness som fick mig att reflektera över vem jag vill vara och hur jag kan bli det. Jag började helt enkelt att äntligen förstå min diagnos och läka det såren psykisk ohälsa bär med sig.
Idag mår jag betydligt bättre än vad jag gjorde för 5 år sedan, men mår för den delen inte bra i alla situationer. Idag är jag fri från min ätstörning och depression, men lever vardagligen med OCD och ångest mina diagnoser ger mig. För att må bra med neuropsykiatriska diagnoser är det väldigt mycket som behöver "stämma" och man kan behöva anpassa det mesta i vardagen. Med tillskottet av min nya ADHD diagnos, som jag fick 2023, börjar allt fler saker att blir försåtliga i mitt liv och en ny resa av förståelse och anpassning har börjat.❤️
Idag är mitt mål att fortsätta sprida kunskap om autism och ADHD för att fler människor ska få rätt hjälp och förståelse
Copyright © Alla rättigheter förbehållna
